igår när jag inte hade något och göra kom jag på att när jag var ungefär, 6-8 år så var det ingen av mina vänner som kunde skriva mitt namn. jag kommer ihåg att jag fick ett kort som var format som ett lamm och var helt silverfärgat. på kortet stod det "till jäniför från x". det tyckte jag inte var allt för roligt, därför så sa jag upp min vänskap med henne. år 1998:s applåd får till MOI.

när jag sedan blev 14-15 bast så blev jag jämt nervös när jag skulle säga mitt namn till folk som inte visste vad jag hette. t.ex. när jag skulle börja 6:an så vågade jag knappt säga mitt namn inför klassen. men det gick ju bra tillslut och idag skiter jag fan i vad jag heter. jennifer är faktiskt fint, coolt och roligt.

idag är det endast min mamma som säger jennifer. jennan, jenn, jennsan, jennfan, bulan, gulletussan osv är mina nya smeknamn,

så därför kan ju jag låtsas att jag är alla kändisar som heter jennifer, det är det som är så spårat ibland.

jag är glad över att jag heter jennifer, varför?:
- jag kan låtsas att jag är den snygge ben affleks fru jennifer garner. att vi har två barn tillsammans och att vi är lyckliga tillsammans. dock inte så jävla kul att vara talesman för electrolux..
- jag kan kalla mig J.An. och låtsas vara jennifer lopez. inbilla mig själv att jag kan sjunga och dansa som en gud och se jävligt bra ut.
- vem vill inte vara jennifer aniston? I´m her. kanske inte men jag skulle gärna vilja. vara skådespelade kan jag, ibland låtsats gråter jag för mamma. jag skulle också jätte gärna vilja ligga med Brad Pitt när han var troja-hunk. hon har ju lätt legat med bradley cooper, good damn!! betalar gärna..
- jennifer morrison, make my dream come true.

ja, så jag kan väll bara tacka alla jennifer som finns i världen, brown, nicole lee, åkerman, connelly, hudson, ellige, att ni är fotomodeller, skådespelare, snygga och horor. i love you.